Det följde nu i ordningen att här anföra några af de ur latinska auktorerna citerade ställen, hvari författaren, genom en ganska klar och liflig tillämpning, än liknar sig vid Öfverguden Jupiter, hvars altare man plundrat vid ljuset af dess egna strålar;[1] än påminner sina imitatorer, att icke undanstjäla honom sin ära, sedan han upplyft dem till storhet och anseende;[2] än åter råder oss andra författare, att för naturens vanmakts skull hos oss ej söka på ett fånigt sätt härma sådant hos honom, som för hvarje dödlig är långt öfver all möjlighet att likna;[3] men rummet, och den skoning vi äro skyldige läsarns tålamod, tillåta oss ej en sådan omständlighet. Låtom oss för fullkomlighetens skull endast tillägga författarens egen märkvärdiga jemförelse emellan sig och andra skribenter, när de i ämnen eller skrifart våga att närma sig upp till honom. Det är naturligt, säger han, att en fiskarebåt skall våldsamt vräkas och förgås på desamma hafvets vågor, der ett skepp
- ↑
Lucernam fur accendit ex ara Iovis,
Ipsumque compilavit ad lumen suum. Phaeder. - ↑ Non debemus suffurari gloriam illorum, qui nos in altum extulerunt. Plutarch.
- ↑ Mihi quidem de Stilo cum aliis certamen et aemulatio plane pusilli animi ac cavillatoris esse videtur: in iis vero, quae imitari queat nemo, etiam prorsus insulsi. Plutarch.
