prydlighet — men hade förmodligen tillika varit af med alla sina tre slags riksgäldssedlar, och en stor del af sin utländska skuld. Andra tåren.
Pag. 218 beskrifver på följande sätt en del af dessa stora egenskaper, och deribland i synnerhet Konungens nyss berömda myckna snille. — — — Om man betraktar, att de saker för hvilka Konung Gustaf kom i mesta ropet, voro dristigheter, som aldrig så många i rad hafva lyckats för en och samma Konung, så lärer icke nekas, att om en viss hetta icke inledt hans motparti i oförsigtigheter, hvarigenom Konungen just i sakernas krisis fick tillfälle att gå litet längre än han nånsin sjelf hade vågat hoppas; så torde mycket af Konungens nu erkända statsklokhet hafva hos efterverlden kommit i stark fråga. Och hvari bestod väl Konung Gustafs politik? kanske i någon lång uträknad plan? kanske i sammanbindandet af en mängd föresedda händelser, hvartill Konungen hade likasom sjelf lås och nyckel? Nej tvertom. Ingen ömsade oftare planer och system, embetsmän och regeringsformer än Gustaf III. Hans hela konst bestod i en viss snabbhet att betjena sig af tillfällen — att alltid gå en ny väg hvar gång han fick en ny utsigt — och i hela hans rike fans ingen enda orsak till hans inrikes mäktighet. Och detta verkmedel skaffade han sig visst
