icke sjelf utan lyckan skaffade honom det. Tredje tåren.
Pag. 216 innehåller på samma satt en liten målning af dessa egenskaper, fastän mera vänd åt den moraliska sidan. — Det såg ut som Konung Gustaf icke var nöjd att blott och endast njuta — som han icke var tillfreds derest hans njutande icke blef väl synligt. Han ville likasom stundeligen visa Svenskarne, att de nu styrdes af en konung, som icke berodde af sina ständers statsregleringar. Fjerde tåren.
Pag. 265 framställes åter ett litet drag af dessa stora egenskaper i regeringsvägen. — — — Det såg dock ut såsom Konung Gustaf i början af sin regering ärnade göra något för åkerbruket. Han log dertill två steg:
det ena,
att han — till Jordbrukets och Slöjdernas hjelp!!! — inrättade WasaOrden!
Men jordbrukets och slöjdernas sjukdom bestod i vanmakt, och denna sjukdom kunde Wasaordenstecknet ingalunda kurera. WasaOrdens rätta ställe blir alltså ibland de många prydligheter, som det Svenska Lejonet i Konung Gustafs tid fick, då det dagligen gick till hofs med klippta klor och putsade morrhår. — Man måste tillstå, att denna tår var väl en af de ömmaste, hvarmed
