dessa ämnen helt handgripliga, och hans penna tyckes ej kunna löpa så fort som hon behöfde, för att lika promt med hans snille utreda alla svårigheter.
Det är likväl ej denna beskaffenhet, denna stötande blandning af skryt och vanmakt, som ger åt hans bok dess förnämsta märkvärdighet; det är afsigten och ändamålet. Den förra slags märkvärdigheten är ej hos oss alldeles ovanlig; den sednare är deremot ny och starkt framstigande. Man kan ej hoppas att hafva misstagit sig om detta ändamål, då hvar sida, ja nästan hvar rad af denna skrift, förråder författarens begär och bemödande att vid namnet af ny filosofi och nya filosofer fästa de afskyvärdaste begrepp, och att under detta tvetydiga, eller rättare sagdt ej tvetydiga, namn likasom utpeka till ämne för det allmänna hatet och misstroendet hvar och en, som i våra dagar utmärkt sig för någon grad af filosofisk odling.
Jag har trott, att i en tid, sådan som vår, denna enda omständighet borde vinna åt författarens bok en uppmärksamhet, hvartill den genom sin öfriga beskaffenhet ingalunda synes berättigad. Det är ingen, som icke känner det mer eller mindre häftiga rop, som alltsedan den första Påfvetiden låtit höra sig emot filosofernas
