Det är detta, som Hr B. kallar Filosofiskt Försök, och hvilket han kanske med större skäl borde kalla: Försök att synas Filosof, ifall annars titeln af en bok rätteligen bör tillkännagifva dess afsigt och innehåll.
Emellertid är det med sådana vapen, med denna egna styrka af förnuft och insigter, som Hr B. likväl framställer sig att förkrossa en Bayle, en Locke, en Voltaire, med flera af det förflutna seklets verldsberömda snillen, hvilka han, utan att misstänka filosofiens sednare omskapelse, allesammans innebegriper under namnet af nya filosofer, och hvilka han, i sin vanliga raska skrifart, tilltalar och afstraffar, såsom idel usla sladdrare utan mening och sammanhang.
Författarens tyngd af tretton goda lispund viktualievigt, hvarom hans bok lemnar oss på ett ställe den hotande underrättelsen, gör honom utan motsägelse till en stor och vördnadsvärd filosof på viktualievågen, men det behöfdes att också hans bevis vägde något. Man förundrar sig att se honom, så alldeles på fri hand, afgöra ämnen, hvaröfver de tankedjupaste hufvuden under seklers tid aldrig kunnat förena sig, och hvilka en nyare filosofi ändteligen visat oss vara ställde långt utom kretsen af den menskliga fattningsgåfvan. Hr B. är icke af denna tanke. Han finner alla