funnits själar, oupphörligt sysselsatte, antingen att utsprida falska begrepp öfver ämnen, dem de ej det minsta förstå, eller att med deras osannfärdiga beskyllningar förolämpa andra själar, dem de ej det minsta känna. För lifvets skull efter detta, Hr B. — likna dem icke!
Pag. 66. Gud har, i det högsta, (säga de nya filosoferna) satt materien i ordning, ifall slumpen ej gjort detta sednare. — Dertill, bestrida de nödvändigheten af Guds försyn.
Att tro en styrelse efter allmänna lagar, hellre än en stundelig mellankomst af allmakten, är ej att bestrida Guds försyn: det är just tvertom. Det är ett elakt behandlingssätt i filosofien, likasom i historien, att i uppgifter och slutsatser alltid taga precist motsatsen af det som är och det som följer. Hvad slumpen angår, så hafva de nya filosoferne aldrig påstått, att den gifvit ordning åt verldsmaterien. Slumpen gör allt oredigt och utan skicklighet, som man kan se af Hr B:s flera arbeten.
Pag. 153. Herrar nya filosofer hafva med mycken flit sökt att sammantrassla menniskan med fänaden.
Det är någon gång icke så lätt att skilja dem åt.
Pag. 60. Men hvarföre blifva nya filosofiens dygder så fatte? (förstå: sådane som Hr B:s milda
