för högt värde på deras skönhet, efter döden öfverleranas till Gnomerna; höja derigenom sina afsigter, öka sitt högmod, och förakta alla mindre anbud än Gnomernas. Pope säger deremot, att sådana skönheter äro för sjelfva lifstiden öfverlemnade åt Gnomerna, och att det är Gnomerna, som ingifva dem denna fåfänglighet, som föraktar alla lägre anbud än Pärers och Hertigars.
"Hvilken ömsint flicka skulle icke bli ett offer för mankönets höfligheter och tillställda baler?" — Sådan är ej Popes mening. Den är något finare. Hvilken öm lättrörd flicka, säger han, skulle ej bli ett offer för den enas artigheter, om ej den andras bal hindrade det?
"Och när ombytlig fåfänglighet af alla slag, unga, oförfarna hjertans lockmat, ofta omvexlas, när välfägnad täflar med välfägnad ...... det ena ekipaget drifver bort det andra." — Man skulle tro, att det i dessa sista orden vore frågan om en kusk-träta; om trängsel af ekipager utanför porten, och om rum att komma fram. Sådan är likväl ej Popes tanke. Han talar föröfrigt hvarken om lockmat eller om välfägnad. Se här hans uttryck: Genom ombytliga fåfängligheter från alla håll, göra de (Silferna) könets hjertan till evigt omvexlande granlåts-magasiner, der peruker täfla med peruker, värj-band med värj-band,
