som fallit två gånger ur handen, är ett godt ur, om det ännu kan falla den tredje.
"Säg, hvarföre äro de sköna så berömda och hedrade? kloke mäns hugnad och fåfängligas lekverk?" — Pope säger: hvarföre utgöra de ämnet för förnuftiga karlars ömhet och för de flygtigas bordskålar? Hvilken öfversättning!
"Hvad blir för oss då annat att göra, än att väl använda vårt förnuft?" — Pope säger: att väl använda den makt, som våra behagligheter gifva oss.
"Den ena dör genom en metafor, den andra genom en visa." — Man dör icke hvarken genom metaforer eller visor; men man kan dö i en metafor, i en visa. Detta är också poetens både mening och uttryck.
"Just i det hans näsborrar ville draga till sig sin lifsande, insmög den listiga flickan en stor hop snus." — Ingen dödlig skulle vid läsningen af detta ställe falla på någon annan tanke, än att hon proppade snuset i näsan på honom. Också synes öfversättaren ej annorlunda förstå saken. Poeten säger likväl blott, att hon kastade en pris snus emot honom. Man gjorde väl, att antingen rätt förstå en auktor, eller att ej öfversätta.
