Sida:Leopold Samlade 6 1833.djvu/307

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
— 303 —

lyckligaste snille skall stadna långt nerom fullkomligheten, om detta skapelseämne saknar nödvändig tjenlighet; om det är rått, oböjligt, otillräckligt. Emellertid har granskningen hos oss föga uppehållit sig vid försök af detta slag; antingen för deras större talrikhets skull, eller för ledsnaden vid en alldeles sak-tom ordkritik. Deraf har händt, att hvem som kunnat sammanbinda ord och fraser, ansett sig duglig till öfversättare, och att de största osmakligheter, de största orimligheter flugit omkring, eller om man så vill, krupit omkring i allmänheten, utan all slags påminnelse. Det är ej mycket längesedan man såg utkomma en öfversättning af en italiensk roman, hvarest något berättas hafva skett en dag, om natten; — hvarest hjeltinnan i pjesen säger till sin älskare: "vet du intet huru ljufligt det nöjet är, att utgjuta sitt blod för den man innerligen älskar, det må vara så litet, och på hvad sätt som helst?" — Och hvarest en far gör sin son följande beskrifning af hans mors fordna behagligheter: "flera af de förnämsta i landet, som förgäfves frestat henne genom stora löften, afundade mig hennes säng; hvilken ej heller kan hafva varit mindre behaglig för dig, min kära son."[1] — Om Journalen för Svensk

  1. Se Storhertiginnan af Toscana, Bianca Capellos lefverne och död, pag. 37 och 43.