skalkande? — Två jungfrur, skalkande i ungdomsbranden; — denna pedantiska otäckhet, skall den svara emot de två fina och lifliga dragen, garrule e lascive? Huru bespruta tvenne jungfrur hvarandra? Huru flämtar man hvem först skall nå ett mål? Den, för hvilken det är likgilltigt om en tanke uttryckes på detta, eller på originalets mästerliga sätt, han begäre ej Virgilier och Tassoner: för honom hafva vi Matts Bjugg och vederlikar. Uppehållom oss ej vid en hals, en rygg, dragen ur djupets löndom; dragom hellre ur det phosphoriska häftets löndom ännu ett eller annat prof af Hr A:s silfvertoner. Tasso säger:
Som morgonstjernan, daggig och droppande, uppstiger ur böljan, eller som Kärleksgudinnan vid sin födsel med hastig rörelse frambröt ur oceanens bördiga skum: sådan visade sig denna, så droppade den kristalliska vätskan ur hennes ljusa hår m. m.
Hvilket Hr A. öfversätter:
Som morgonstjernan opp ur vågen qväller
I daggig fägring; eller Amors moder
Ur oceanens skum, som bördigt sväller,
Sprang, gungande på ytans höjda stoder;
Så hon: så ur de blonda lockar väller
Den perlande kristalln i ljusa floder.
