Uppfinning. Gåfvan att af inbillningens förråd göra nya sammansättningar, mer eller mindre ovanliga, dock rimliga; allt ifrån ett nytt uttryck, ända till ett nytt slag af sinnets nöjen, om det kunde gifvas.
Qvickhet. I sitt allmännaste begrepp: urskillningens, eller vettets, eller inbillningsgåfvans, eller uppfinningens hastighet. Om det vore möjligt, att med en fin gräns alltid åtskilja dess verkningar i förening med hvar särskilt af dessa egenskaper, så skulle jag säga, att qvickheten i urskiljning gör en i sitt ämne skarpsinnig och klyftig man; qvickheten i vett, en fin, artig och anmärkningsrik; qvickheten i bildningsgåfva, när den är ensam, ofta blott en putsmakare eller så kalladt lustigt hufvud; när den åter är förenad med en hög grad af vett och smak, en intagande umgängesman eller författare; med ett ord, en homme d'esprit i sin rätta bemärkelse. — Frågas: är det ej ett och samma, att vara qvick och att gifva löje? Oftast; icke alltid. Gåfvan att gifva löje är i sig sjelf en särskilt egenskap, beror af en egen vändning i tankan, och kan förenas med mer och mindre qvickhet, någon gång med ingen. Den är egentligen intet annat, än ett slags konstgrepp eller fallenhet hos somliga sinnesarter, att oförmodadt
