Hoppa till innehållet

Sida:Leopold Samlade 6 1833.djvu/342

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
— 338 —

förstånd, och menar dermed en man af omdöme, som känner menniskan, sammanlefnaden, och de ämnen, som upplysa deras natur eller fördelar. Förstånd i konsterna (om annars detta uttryck kan verkligen brukas) betyder på samma grund omdömets erfarenhet af det, som gör ett arbetes väsendtliga värde.

Vishet. Högt förstånd om menniskans allmänna eller enskilta värde och väl.

Klokhet. Fint förstånd om det rådliga och fördelaktiga i allmänhet.

Slughet. Gömdt förstånd på utvägar.

Vett. Förståndet, lämpadt till sammanlefnaden och umgängets fordringar. Omdömets erfarenhet af hvad som tillhör anständighet, personligt värde, uppförandets klokhet, tänkesättens ädlare daning. Dess föremål är således det tillbörliga och det passande; dess grund, en urskillning, som förfinar sig ofta till en blott känsla; dess verkan på andra, bifall och en känsla af ädelt värde. Man kunde säga, att vett är förståndets smak, likasom smaken verkligen är snillets vett.

Inbillning. Gåfvan att i själen återkalla det sinnliga i naturen, former, färgor, ljud eller känslor, enkelt eller i förening, och att dermed omkläda sina egna tankeskapelser.