Hoppa till innehållet

Sida:Leopold Samlade 6 1833.djvu/347

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
— 343 —

om himlarnas rörelser, icke mindre denna skönhetens förtjenst af enhet i mångfaldighet och af harmonisk fullkomlighet, än hvilket helst af de mästerverk, hvaraf konstsnillet skryter. Vill ni göra prof på snillen? Märk om tänkaren öppnar för ert begrepp flera nya, ljusa, vigtiga utsigter, om han åtminstone ger er en klar, stark och liflig åsyn af det ämne han behandlar. Känn om talaren eller skalden underhåller hos er ädla, höga, lifligt rörande föreställningar. Hör ni en musik, ser ni en målning, läser ni ett poem, hvars exekution har ett försvarligt behag, utan att derföre sätta er utur den kallare sinnesförfattning, hvarmed ni gick dertill (då nemligen ni är gjord att kunna sättas derur), så kalla författarens egenskap fallenhet, gåfva, skicklighet, talang, som ni behagar, men nämn den ej snille. Man ser att snillet har tvenne föremål, sanning eller skönhet, särskilt eller sammanlagne. Derifrån de särskilta slag deraf, som äro det genom tanke- eller bildningsgåfvans öfvervigt. Men det är alltid samma storhet i en af dessa egenskaper; samma lefvande, häftiga verksamhet, beständig eller för ögonblicket, som utgör dess kännetecken, och hvilken, då dess föremål varit skönheten för bildningsgåfvan eller behaget för känslorna, fått af de gamle namn af Ingifvelse.