Talang. I hög mening förstår man dermed snillets konstfullkomlighet i något af de så kallade vackra yrken. Sådan var Popes och Virgilii skaldekonst. I allmänhet begriper man dermed vissa smärre och inskränktare arter af snille, till exempel i vitterheten, behag, lätthet, lefvande uttryck, välljudande nummer och andra stilens egenskaper. Egentligen och i riktig metafysisk bemärkelse är talang blott en konstfärdighet, naturlig eller förvärfvad. Man finner, om man aktar dertill, att hvart yrke fordrar ett slags egen fallenhet, hvar mekanisk konst i sin utöfning en viss händighet, som den antingen ej dertill födde, eller ej dertill lärde, med all möda, ja äfven med all kännedom, förgäfves härmar. Så förhåller det sig ännu mer i alla de yrken, som hafva skönheten till föremål. De hafva, betraktade såsom konstyrken, äfvensom de förra, vissa mekaniska förhållanden, former, proportioner, öfvergångar, afvexlingar, som visserligen den teoretiska urskillningen kan lära att skarpsinnigt uträkna och afmäta; men som den ej ensam gör nog, för att lyckligt verkställa. Dertill fordras ännu derutöfver en viss naturens daning, en viss fin och lefvande känsla, ett visst harmoniskt sinne, med ett ord sagdt, ett visst snille för sjelfva konsten, som hastigt inser och omfattar alla dess hemligheter och finaste
