Den här sidan har korrekturlästs
— 378 —
Pehr Enebom, Pehr Enebom,
Du har ej kärligt sinne.
Förstånd blef ej din rikedom,
Men kanske har du minne:
Pehr Enebom, du mins då nog,
Hur åsnan lopp att sparka
Det sjuka lejonet som dog,
Och skrek: så gör den starka!
Den gerningen, Pehr Enebom,
Som Gud dig tillge ville!
Få religion är likså tom,
Som ditt poem på snille.
Pehr Enebom, som Englars Bror,
Får du ej bättre seder,
Gör du visst aldrig, som jag tror,
Familjen mycken heder.
Du hånas väl, Pehr Enebom,
Af hvarjom och af enom;
Men ej på en dag byggdes Rom:
Du slår dig nog igenom.
Pehr Enebom är ej en narr;
Han qväder för de unga;
Se här, J ädle ynglingar!
Också en stump att sjunga.
