denna sammankomst, hvilka ej tillika ur Fredens händer återfått någon make, någon son, någon anhörig, som på farans fält hedrat sitt namn, tillagt nya till sin ätts fordna förtjenster emot fäderneslandet, och förökt med en ny skörd dess äldre lagrar. Sjelfva detta Samfund, hvars tänkesätt i dag tolkas, kunde högmodas af delaktighet i denna ära, vore ej den närmare förening mellan dess Ledamöter, som gör, i detta enda fall, tystnaden och blygsamheten till deras gemensamma pligt. Men hvilken tystnad, hvilken blygsamhet kan bortgömma deras glans, som segern upphöjt? De allmänna papperen hafva sedan tre år sammanljudat af deras lof: deras rykten hafva gått för dem: hvarje medborgare nämner dem med aktning och erkänsla, återkommande, antingen från stridens bana, prydde af lagrar, eller från en hedrande fångenskap, åtföljde af fiendernas vittnesbörd om deras mod. O J lycklige fäder, som ännu lefven vittnen af Edra tappra söners ära! J värdiga makar, som trycken till Edert bröst dessa fäderneslandets hämnare! Skullen J bortbyta emot ett oafbrutet lugn, emot de förflutna årens trygghet, dessa lagrar, dessa hedrande sår, dessa äretecken, denna allmänna vördnad? Konungens hand har belönat hvar särskilt förtjenst; och hvart bröst, som äger den, känner dessa belöningars
