smickrande värde: mig tillhör ej att vilja gifva deråt en ny upphöjning. Men J ädle stridsmän, som genom Edert mod återkallat till våra vapen Europas förundrade ögonkast; om ett Samfund, stiftadt af den Konung, vid hvars sida J stridt, helgadt åt språkets odling och hjeltars odödlighet; om detta Samfund genom någon förtjenst vunnit Eder aktning; om efter de lagrar J skördat, dess tänkesätt ännu smickra Eder stolthet, och om den svaga röst, som händelsen anförtrott att vara dess tolk, med ett ögonblicks bifall kan af Eder höras, så emottagen här, i närvaro af hvad nationen äger mest lysande, detta offentliga offer, som minnets yrken helga åt tapperheten.
Och J, som på stridens fält slutat Edra berömda dagar, eller der af dödens hand emottagit Eder första lager; öfver Eder aska hvilar det rättvisa minnet, och odödliga rykten sprida redan deras glans öfver Edra sörjande anhöriga. Häfderna skola förvara Edra bragder, sången upphöja dem. Dess röst har redan blifvit hörd. Den hjeltens skugga, som på Hoglands bölja stupade vid Carls sida, har redan emottagit dess belöning. Hon skall ej tystna. Och så länge svenska spiran bäres af en Hjelte, som sjelf stridt för minnets ära; så länge Sånggudinnorna äga ett tempel vid hans thron, skall det icke sägas, att svenskt blod runnit oberömdt för Konung och fosterland.
