tryckte på hans tillslutna kista de sista rörande ömhetsbetygen af en stor förtjenst, som öfverlefvat sin efterträdare.
Det var ej här det öfverlagda uttrycket af en godhet, som vill hedra. Det var den hastiga, fortryckande ingifvelsen af ädelmodet, som glömmer sig sjelf, och ser blott den bortgångna storheten. Det var fadern för svenska vitterheten, den sanna mästaren i vårt språk och vår skaldekonst, som med detta yttersta prof af sörjande högaktning öfverlemnade den största af sina lärjungar åt jorden och odödligheten.
Förluster, sådana som Kellgrens, kunna vanligen ej genom val ersättas; de voro i sådan händelse ej ovanliga förluster. Men hans rum inom detta Samfund har bort uppfyllas, och Akademien har dervid ej kunnat glömma åt hvem hon gick att gifva en efterträdare. Om det gafs ett uppstigande snille, som med bildningsgåfvans intagande liflighet förenade, lika som han, tankekraftens urskiljande skarpsinnighet; som med lärdomens vackraste lager sammanknutit flera på detta rum eröfrade; som genom segrar i sångens flera slag gjort sitt namn upprepadt bland allmänheten, och genom redan förutgången delaktighet i Akademiens arbeten, sitt närmare biträde för henne
