När man öfverser dessa ofantliga massor af antiqvarisk lärdom, som mer än half-fylla Europas, skall jag säga, bokslott eller boksalar, förvånas man dervid, och borde tro, att i dessa ämnen ingenting vidare finnes, som ej blifvit i grunden utforskadt, ingen tänkelig fråga om menniskoslägtets forn-öden, som ej blifvit fullkomligen besvarad. Men det är kanhända långt ifrån, att dessa omätliga förråd verkligen innehålla och gifva allt, hvad de vid första åsigten antyda och lofva. Man söker sanningar, bevista kunskaper, med ett ord verkligheter: och hvad finner man? Rätt ofta — endast meningar.
Är frågan om jordens äldsta naturöden? Talrika band finnas derom, men ingen kunskap. Ifrån Hinduernas dikter till Grekernas, ifrån Sanchoniathon till Epicurus, och ifrån denna till Sack och Buffon, huru mycken afgjord sanning? Elden, vattnet, kometerna intaga och uppfylla ömsevis denna skådeban. Än har jorden varit en glasmassa, och än ett vattenhaf. Ansenligt är talet af Geogonier eller jorddaningssystemer, alla grundade uppå uppgifna naturminnen och deras påstådda undersökning. Äfven sednare undersökare, en Pallas, Saussure, Soulavie, torde föga hafva bidragit att gifva seger åt någondera meningen.
Önskar man ljus om verldens och folkslagens
