Våra återstående och verkligt för handen varande äldsta historiska källor, hvilka blifva de alltså? Fundin Noregur, samt bland Heims Kringlas Sagor, YnglingaSagan, Olof Tryggwasons, Olof den Heliges och Magnus den Godes Sagor (tilläggom ännu, om så fordras, HerwaraSagan, Göthriks och Rolfs, Herauds och Boses), eller i långt sednare tider, Rimkrönikorna, Ericus Olai, några Konungalängder och Kloster-anteckningar; se der hela vårt grundförråd. Men alla dessa, främmande eller egna tillgångar tillhopalagda, utgöra de verkligt goda och tillräckliga urkunder för en historia af den ålder och fullständighet, som man hos oss sökt att bygga derpå? Sjelfva YnglingaSagan, den vigtigaste deribland, kunna vi ens fullkomligt trygga oss dertill? åtminstone synes sjelfva vår berömda Ihre vara af annan tanka derom. Emellertid och all denna brist oaktadt, hafva vi ej underlåtit att gifva Sverige inbyggare rakt ifrån Ararat, och våra konungalängder uppstiga hos några ända till Abrahams tid.
Jag har ej nämt Eddorna, efter de egentligen ej blifva räknade till historiska urkunder. Såsom minneslemningar från en långt aflägsen tid och af dess odlingsgrad eller trosläror, skulle de åter visserligen äga sin dyrbarhet, om man blott visste
