för en tid af 1900 år, som af Kallisthenes, Alexanders följeslagare, sändes till Aristoteles, och som gå, enligt Velleii Paterculi anmärkning, 50 år högre i ålder än sjelfva Ninus; den centrala solförmörkelsen, kalkulerad i Kina 2500 år före vår allmänna tideräkning, och de så kallade Marmora Arundeliana eller Oxoniensia, som ej uppstiga öfver denna allmänna tideräkning mer, än nära 1600 år. Alla dessa intyga några folkslags tidiga odling, tjena genom jemförelser till jemkning af den vanliga tideräkningen, eller uppgifva några särskilta historiska fakta, som bestämma epokerna; men upplysa för öfrigt föga om verldens händelser i sitt sammanhang. De äldsta monumenter, sådana som de egyptiska templen och Pyramiderna, ruinerna af Persepolis och de mycket yngre Palmyriska ruinerna, lemna oss ännu mera i brist af bestämd kunskap, då inskrifterna derpå dels medfört den största svårighet att uttyda, dels på några af dessa minnesmärken varit så litet läsbara, att de blifvit hållna för icke teckning af menniskohand, utan för ett spel af tiden och naturverkningar. Herodot berättar, att redan på hans tid, för 2200 år tillbaka, sjelfva de egyptiska presterna icke kunnat uppstiga med sina undersökningar till ursprunget af dessa ofantliga stenmassor. Emellertid utsättes vanligen af våra
