deraf. Huru ofta har man ej läst på ett gammalt mynt, mindre hvad der stått, än hvad man velat eller trott finna der? Såsom exempel häraf anföras hos lärdomens beskrifvare Baudelot de Dairvals och Pater Panels myntförklaringar, i synnerhet Hardouins, som gjorde någon gång hvar bokstaf af legenden till initialen af ett nytt ord, hvaraf en helt besynnerlig mening nödvändigt skulle uppkomma. Dernäst fordra dessa ålderdomsminnen, lika så mycket som alla andra och kanske mera, att styrkas af samtidiga författares medvittnande. Huru många medaljer hafva ej, åtminstone i sednare tider, blifvit slagne öfver ganska oafgjorda bataljer, som man kallat segrar, och öfver felslagna företag, hvilka endast blifvit fullbordade i legenden? Antalet af äldre mynt, erkända för falska, är ej ringa, hvaribland må nämnas såsom ett enda inhemskt exempel en bracteat af silfver, omtalad antingen hos Dalin eller Lagerbring, på hvilken fans namnet Urban och årtalet efter Kristi börd 267: oaktadt hvarken någon Konung af det namnet funnits, eller siffror då brukades, eller årtalen förr än i 6:te seklet räknades ifrån Kristi börd. Såsom exempel nästan från våra egna dagar må ännu tilläggas den medalj, som slogs 1740 under kriget mellan England och Spanien, och som intygade Carthagenas intagande, just
