monumenter. De slutsatser, som dragits från några af dessa, hafva åtminstone ej alltid varit de säkraste. Om med namnet Uggi, funnet på en gammal runsten fem mil ifrån Upsala, förstås Magog, säger en lärd man, så härstamma vi utan all tvifvel från Jafet; men om Gothi kommer ifrån Geter, som Loccenius af andra minnen intygar, så är Sem vår stamfader. Men utom slutsatsernas ovisshet möta ännu större svårigheter. Ingenting är nemligen här lättare, än misstag i tydningen, eller sjelfva monumenternas verkliga förfalskning. Schlözer har gifvit ett och annat märkligt exempel af illa förstådd runskrift hos våra äldre häfdetecknare. I sjelfva denna Akademis egna handlingar uppdagas på lika sätt flera misstag af detta slag. Allt intygar verkligheten deraf, likasom af förfalskningar. Dels har sjelfva tidens åverkan gjort en mängd inskrifter oläsliga, dels ofta menniskohand förändrat den gamla inskriften, hvaraf kunde anföras bevis, så väl här i Norden, som från sjelfva Italien, i fall tillfället medgåfve denna omständlighet.
Hvad som blifvit sagdt om inskrifter från de äldsta tiderna, gäller äfven om mynt, ett annat slag af åldriga minnesmärken. Först och främst förutsätter ingenting en djupare ålderdomskunskap, en skarpare urskillning, än den rätta förklaringen
