14
viktig roll: 9 år var Dante, när han första gången såg Beatrice; 9 år förgingo därefter, tills han fick emottaga hennes första hälsning; när han utväljer sextio de skönaste damers namn för att inflicka dem i en serventés, kan han icke på något sätt finna en annan passande plats för Beatrice’s namn än den 9:de i ordningen; han har en underbar syn, i hvilken Amor uppenbarar sig för honom, och det befinnes vara på dagens 9:de timme; och, när slutligen Beatrice dör, så kommer äfven 9-talet fram på mångfaldigt vis efter olika tidräkningar, och man får då äfven ett slags förklaring på detta dess underbara ingripande i hennes öde. — Amor uppträder språkande och resonerande som en fullkomligt individuell och förstående personlighet, och på samma sätt personifieras äfven Själen, Sorgen, Döden. De psykologiska företeelserna behandlas icke såsom inre tilldragelser, utan i en materialiserad och symbolisk form: lifs- och kärleksandarna och tankarna komma och gå, fly, tala och kämpa med hvarandra på ett alldeles substantiellt vis. Det ligger häruti en, visserligen traditionell, konventionalism, som knappast kan undgå att verka tröttande på en modern läsare, och detta intryck förstärkes genom älskarens kvidan, pust och gråt, som emellanåt är så våldsam, att det är fara värdt att han skall gråta ögonen ur sig, och i själfva verket har Dantes hälsa en tid varit mycket svag, särskildt beträffande synen, såsom det tydligt framgår af ett yttrande i Il Convivio.
Men saken har äfven en annan sida. Hvem är först och främst denna Dantes så högt älskade och lofprisade Beatrice, hvars namn han nästan tror sig pro-
