vara “en massa af oberättigade slutsatser från obestyrkta påståenden“. — I våra dagar hafva A. Bartoli och V. Imbriani med stor värme förfäktat samma negativa åsikt, den de formulerat så, att en flickunge med namn Beatrice Portinari kan bevars väl! nog ha funnits i Florens på Dantes tid, men att hon icke haft mera att göra med Dante än hvarje annan Beatrice, som trampat Florens’ gator. Härtill kan svaras, att Boccaccio var född 1313, d. v. s. åtta år före Dantes död; att Florens var hans fädernestad, där han tillbragte större delen af sitt lif; att han måste hafva känt och talat vid tjogtals personer, som voro fullkomligt förtrogna med stadens sociala och litterära historia under åren näst före 1290; att både Dante och Beatrices man voro framstående män, samt att Boccaccio ej kan hafva haft någon anledning att vid sina offentliga föreläsningar i kyrkan Santo Stefano i Florens lämna en uppgift, som, i fall den varit osann, säkerligen skulle hafva framkallat en bestämd gensaga, af hvilken lika säkert något spår ännu skulle finnas. Men den tyckes tvärtom allmänneligen hafva blifvit tagen för god, och den upprepas af Boccaccios yngre samtida och åhörare Benvenuto da Imola, som själf vistades någon tid i Florens, innan alla de hade gått bort, som kunde vara i stånd att ur sitt eget minne bekräfta eller förneka den. Men icke nog härmed: man har nu på sistone upptäckt originalhandlingar, som visa, att under åren 1336—1338 Boccaccios far varit agent (fattore) åt det stora bankirhuset Bardi, i hvilket då äfven medlemmar af familjen Portinari voro delägare, och därmed bör det en gång för alla vara afgjordt, att Boccaccio haft de
