Hoppa till innehållet

Sida:Lidforss Dante 1907.djvu/29

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
27

Aretinarne och afslöts den 11 juni genom Florentinarnes seger vid Campaldino. Likaså framgår det af H. XXI 94—96, att han varit närvarande vid Capronas kapitulation två månader senare, väl icke endast som åskådare. Man får därför akta sig för att draga vidtgående slutsatser af skildringarna i La Vita Nuova: “i den är på bottnen af verkliga händelser inväfd sångarkärlekens konstlade regel, där utbroderas dennas sirliga melankoliska bilder, och man får en bok, hvars grund är verklig, men där koloriten, figurerna, handlingen äro helt och hållet fantastiska“.





II.


I Florens funnos på Dantes tid två partier, gibelliner och gelfer[1]. Deras ursprung i Tyskland och deras betydelse för detta land kan här saklöst förbigås, men i Italien voro de redan hemmastadda i början af 1200-talet, och skillnaden dem emellan var då den, att under de pågåendo striderna mellan kejsarmakten och påfvedömet gibellinerna hyllade den förra, gelforna det senare. Kampen mellan de båda partiorna vardt strdeles stark i Florens, där dess utbrott inträffade år 1215. Den närmaste anledningen var ett brutet äktenskapslöfte, i det en ung Buondelmonte, som var förlofvad med en flicka ur familjen Amidei, lät locka sig att svika henne

  1. Båda orden hafva för g samma uttal som i de svenska gata, god, gul.