50
så att ej storm och annat oblidt väder
oss kunde vålla något slags förhinder,
men, ständigt lefvande i allsköns endräkt
vi längtade alltmer att vara samman.
Och om så Monna Vanna, Monna Bice
och hon, som i min sång var nummer tretti,
af samme snälle trollkarl fördes till oss
och allt vårt tal där ginge ut på kärlek,
och dessa damer vore lika glada,
som jag är viss att vi ock skulle vara!
Här äro herrarna Dante, hans vänner Guido Cavalcanti och Lapo Gianni, och damerna deras resp. flammor Beatrice, Vanna, (= Giovanna) och Lagia, som i Dantes förut nämnda sång om de sextio vackraste flickorna i Florens hade fått ordningsnumret 30, medan Beatrice hade 9 (se sid. 14).
Dante hade, som vi sett, tidigt vunnit bifall för sin “dolce stil nuovo“, men detta hade också skaffat honom afundsmän, och en af dem tillskref honom en högst cynisk sonett, som i våra dagar gett Carducci anledning att yttra sin mening på ett mycket oförblommeradt sätt. “Fastän, säger han, Dantes snille icke genast uppenbarade sig i det klara ljus, som längre fram skulle öfverstråla Italien, märkte den gamla skolans män hos den 18-årige ynglingen en rival och besegrare och underläto ej att angripa honom med de familjevapen, som de vidtberömda (i chiarissimi) ha i beredskap mot fruktansvärda nybörjare, nämligen förakt blandad med obarmhärtigt medlidande … Dante da Maiano tillrådde honom en kurmetod, som kan visa, huru de konservativa i alla tider, när de göra sitt värsta mot uppenbarelsen af hvad för slags framsteg som helst,
