Sida:Lidforss Dante 1907.djvu/58

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

56

gedien är högt och sublimt, men i komedien enkelt och anspråkslöst … Och häraf synes, hvarför här föreliggande verk kallas Komedi. Ty se vi på innehållet, så är det i början förskräckligt och fränt, eftersom det är Helvetet, men i slutet lyckligt, eftertraktansvärdt och angenämt, eftersom det är Paradiset. Hvad beträffar språket, så är det enkelt och anspråkslöst, eftersom det är folkspråket, på hvilket äfven kvinnfolken meddela sig med hvarandra.“

Rörande tolkningen förklarar skalden, att “man bör veta, att detta verk icke har en enkel betydelse, utan att det snarare kan sägas vara flertydigt; ty en betydelse är den som fås efter bokstafven, och en annan den som fås af det genom bokstafven betecknade. Den förra kallas den bokstafliga, den senare den allegoriska eller mystiska. … Ämnet för hela verket, endast bokstafligen fattadt, är ’själarnes tillstånd efter döden i enkel mening.’ … Men, om verket fattas allegoriskt, så tär imnet ’människan, för så vidt hon genom goda eller onda gärningar är på grund af sin fria vilja ansvarig inför den belönande eller straffande Rättvisan’.“

Efter dessa upplysningar af skalden själf är det tid att i största korthet taga en öfverblick af diktens innehåll. Den består af 100 sånger, af hvilka den första utgör en inledning och de öfriga äro symmetriskt fördelade på hvar sin af de tre hufvudafdelningarna Inferno, Purgatorio och Paradiso = Helvetet, Skärselden och Paradiset.


⁎              ⁎