4
poesi med den renaste och vackraste stil, som någonsin funnits i vårt språk ända till hans tid, och ännu längre. Han författade i sin ungdom kärleksboken Nytt lif; och sedan under landsflykten skref han bortåt ett tjog moraliska och kärleks-canzoni, högst utmärkta, och bland annat författade han tre ädla bref: det ena skickade han till regeringen i Florens, beklagande sig öfver sin oförskylda landsflykt; det andra sände han till kejsar Henrik, när denne låg vid belägringen af Brescia, klandrande honom nästan profetiskt för hans dröjsmål där; det tredje till de italienska kardinalerna, när det var ledighet efter den aflidne påfven Klemens, på det att de måtte enas om att välja en italiensk påfve; alla på högstämdt latin och med många sentenser och åberopade auktoriteter och mycket prisade af lärda sakkunniga. Och han författade Komedien, hvari han på vacker vers och med stora och klyftiga spörsmål i moral, naturlära, astrologi, filosofi och teologi, med sköna och ovanliga bilder, jämförelser och poetiska uttryckssätt, diktade och afhandlade i hundra kapitel eller sångor om helvetets, skärseldens och paradisets väsen och beskaffenhet, på det mest storartade vis, såsom enhvar som har ett fint förstånd kan se och döma af berörda hans afhandling. Visserligen roade han sig i denna komedien med att skria och såsom skald beklaga sig törhända till en del mera än det höfdes; men kanske var det hans landsflykt som kom honom att göra det. Han författade också Monarkien, där han på högstämdt latin afhandlade påfvens och kejsarens ämbeten. Han började också en kommentar på vulgärspråk till fjorton af sina ofvannämnda mora-
