Hoppa till innehållet

Sida:Lilja- den nordiska medeltidens förnämsta religiösa dikt (Axel Åkerblom 1916).pdf/21

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
19
LILJA
35. Råd hon ägde ej, maktfulla Modren,
mjuka lindor kring sonen att binda;
ty erhöll Kungen af hårda höet
hölje till sköld mot den bittra kölden.
Omskärning tog han på åttonde dagen:
öfliga seden ej något beröfvas:
droppar blod å den klara kroppen,
kväller tår, som å kinden fälles.

36. På den trettonde dagen till Drottnen
dyrdfulle män, som riken styrde,
österländingar, offrande lände
unge Herren att prisa, från fjärran.
Sex gånger foro sex da'r, se'n fyra;
sedan Jesus till templet ledes,
under hvars hvalf till offer sig själfvan
ärones Herre för oss vill bära.

37. Tretti år gammal, Herren från himlen
helgar sitt lif åt att frälsning oss gifva.
Vigd i Jordanens vatten det rena
varder så Han utaf Döparn Johannes.
Denne Jesu hjärtevän vise
gifver ett vittnesbörd, som förblifver:
glans det var, där å grönskande jorden
Guddomens trehet för folket sågs te sig. —

38. Ser jag nog: själfva snillets låga
svika skulle att skildra Din rikdom,
ära och makt, o Styresman store,
större i värde än allt i världen.
Dig må vara en evig ära,
alla tungor Dig lofsång sjunge
alltid med seger och ökad sällhet!
Evigt i glans och makt Du lefver.

39. Famlar i undran Fienden gamle:
född är den, som han ej kan känna.
Då det var, som dessa den lede
djäfvulens ord man fällas sporde:
»Nu det mig syns, som ett nymäre träder
ned till världen och mänskorna färden;
detta Guds klokhets djup bevittnar,
dolt för mig har Han, hur Han förfarit».