28
så gifvande, trots en del vetenskapliga omöjligheter, som en senare tid kan i dem upptäcka. Vetenskapliga hypoteser aflösa ju hvarandra tid efter annan, ty de äro endast tänkarens arbetskläder, men kvar står hans genius, afklädd den tidshistoriska dräkten.
Vända vi oss till ett annat område af Swedenborgs verksamhet som vetenskapsman, geologien, så befinnes han äfven där ha kommit med så virdefulla uppslag, att dessa inrangera honom bland denna vetenskaps allra främste. Professor Nathorst har i första volymen af Vetenskapsakademiens Swedenborgsupplaga skrifvit en längre inledning, som han sammanfattar i följande slutomdöme: “Man märker genast vid studiet af Swedenborgs geologiska skrifter, att det är fråga om en forskarenatur af högsta rang, som med en solid underbyggnad och skarp iakttagelseförmåga uppmärksammade allt, äfven det skenbart obetydliga, för att däraf draga sina slutsatser, och hvilken om möjligt genom experiment sökte kontrollera deras riktighet.“ Prof. Nathorst anser, att om Swedenborg också ej skrifvit mera än sina geologiska verk, så skulle detta likväl vara tillräckligt att skaffa honom ett aktadt vetenskapligt namn, ty “märklig är i sanning den mångsidighet, hvarom hans geologiska skrifter bära vittne; nästan alla den tidens frågor af större geologisk betydelse äro af honom vidrörda, och dock bilda dessa arbeten endast den mindre delen af hela hans vetenskapliga verksamhet, som i många afseenden stod långt framom samtidens.“ Bland annat har Swedenborg i dessa skrifter visat, att Sverige i forna dagar varit öfvertäckt af vatten och sedan så småningom lyft sig ur djupet. Det skulle föra oss för
