Hoppa till innehållet

Sida:Liljedahl Swedenborg 1908.djvu/32

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

30

ser ner i siaredjupet än fäster sig vid de yttre bilder, som därur uppstiga, så gör man Swedenborg den största rättvisan och får inifrån honom själf höra hans lösenord om lifvet och evigheten.




II.


Det stora genombrottet i Swedenborgs lif skedde under en vistelse i Haag, då han natten mellan den 6 och 7 april 1744 hade den syn, som kom honom att lämna sin föregående verksamhet och helt ägna sig åt studiet af den andliga värld, som han alltid sökt under sina forskningar i materiens. Vi låta honom själf berätta:

“Kl. 10 lade jag mig till sängs och var något bättre, en half timma därefter hörde jag ett buller under mitt hufvud, jag tänkte att då frestaren for bort; strax kom öfver mig en rysning, så stark ifrån hufvud och hela kroppen, men med något dån, och det några resor, jag fann att något heligt var öfver mig, jag somnade därpå in och vid pass kl. 12, 1 eller 2 om natten kom öfver mig en så stark rysning ifrån hufvud till föttren, med ett dån som många väder stött tillsamman, som skakade mig, som var obeskriflig och prosternerade mig på mitt ansikte, då medan jag prosternerades (föll ned) i det momentet var jag hel vaken och såg att jag kastades ner, undrade på hvad det ville säga. Och jag talte som jag vore vaken, men fann dock att orden lades mig i munnen, och o, allsmäktige Jesu Kristi, att du af så stor nåd bevärdigar att komma till en så stor syndare, gör mig värdig till den nåden,