jag höll ihop mina händer och bad, och då kom en hand fram, som kramade hårdt mina händer, strax därpå continuerade (fortsatte) jag min bön och sade, att du har lofvat att taga till nåder alla syndare, du kan intet annat än hålla din ord; i det samma satt jag uti hans sköte och såg honom ansikte mot ansikte, var ett ansikte af den heliga min och allt, som inte beskrifvas kan och leendes, så att jag tror, att hans ansikte så ock varit medan han lefde. — — Sedan vid dagningen kom jag åter i sömn och då hade allt i tankar, huru Kristus binder sig med människor, kom heliga tankar, men de voro så att de äro outransaklige, ty jag kan icke det minsta föra det till pennan hvad då passerat; ty jag vet allenast jag varit i sådana tankar»
Hur skall denna syn förklaras? Swedenborg ser Jesus komma till sig i en svår frestelse och, medan den hårdt pröfvade mannen bönfaller om hjälp, lägga sin hand fast på hans sammanknäppta händer? Skildringen är hämtad ur den af Klemming utgifna drömboken, och intet tvifvel finnes om dess äkthet. Kom uppenbarelsen som en öfverraskning för Swedenborg eller var den en naturlig följd af hans andliga tillstånd?
Åren 1743—45, då Swedenborg höll på med sitt ofullbordade arbete ”Djurriket”, hade han haft en serie drömmar och syner, medan han kämpade en hård kamp mot frestelser, om hvilkas natur det är svårt att af hans efterlämnade papper få ett klart begrepp. Han genomgick tydligen en personlig kris af den mest uppskakande och djupa art, en sådan inre kamp som i det afgörande ögonblicket brukar röja sig hos de stora religiösa andarna — en Jesus i Getsemane, en Luther, en Pascal, en Kierkegaard. Liksom Jesus svettades blod, innan han lyckades lägga sin vilja under den högre fordran, som från Getsemane pekade på Golgata, men den gången
