54
att blicken bortom grafven icke får rycka människan bort från hennes jordiska plikter utan tvärtom lära henne att troget fylla dem, ty med “bortom grafven“ menar han icke ett fjärran land utan en andevärld alldeles inpå människan, ja, inom henne, där andar oeh änglar möta henne i själens innersta vrå. Medan människan arbetar i sin jordiska kallelse, samverkar hon antingen med himmelen eller helvetet, antingen med de goda eller onda andarna inom henne. Och hon vinner ingenting af att dö, om hon tröttnar vid den jordiska kallelsen och sträcker hoppet till ett kommande lif, ty äfven där fortgår samma arbete som här. Den som icke vill arbeta skall aldrig få smaka någon himmelsk manna.
Swedenborg fann sin tids troende hysa en mycket själfvisk föreställning om odödligheten liksom en krass uppfattning af lycksaligheten i himmelen. Och nog kunna vi ännu i dag hos flertalet odödlighetstroende spåra de tankar, som Swedenborg söker drifva bort ur en sann föreställning om själens odödlighet och himmelens salighet. Det har sitt aktuella intresse att äfven i denna punkt närmare gå in i den store siarens lifsåskådning.
Swedenborg säger sig af en ängel ha fått veta, att “icke ens en enda i den kristna världen vet hvad himmelsk fröjd och evig lycksalighet är, således hvad himmelen är“. För att på jorden kunna skingra “ett sådant stockmörker“ får siaren följa ängeln i andevärlden och se de olika arterna af odödlighetstro samt de följder, som de medföra för de troende. Det är bittra frukter af den sådd, som utsås af fromhetens
