64
Mannens polygama instinkter te sig för Swedenborg såsom fysiologiska symptom, som måste behandlas med sann förståelse för att kunna rättvist bedömas. Han säger öppet, att den totala återhållsamheten är för mannen en svår försakelse och kan inverka skadligt på hälsan, om mannen till »öfverflöd plågas af retelse», men här stannar icke vår tänkare och däri består etiken i hans erotik. Han visar en väg, där äfven den totala återhållsamheten, därest den fordras af samvetet, kan uthärdas, ja, blir hälsa och lycka. Vägen är kärleken. Det gäller att öfvertyga könen om deras höga ursprung och bestämmelse, om nödvändigheten af att förandliga könslifvet, så att begäret ersättes af kärleken, det sinnliga af det öfversinnliga. Visserligen kan det kroppsliga aldrig förflyktigas och en sund sinnlighet är ingenting orätt, utan ett verktyg för det öfversinnliga, men så snart det vill vara något mera, bringar det anden i fara, och anden är det eviga i människan.
Swedenborg inser, att då han sätter den erotiska kärleken som könslifvets befriande makt, den enda, som kan förädla förhållandet mellan könen, så kan alltid den invändningen göras, att kärleken kommer icke till en hvar, och dessutom yttrar sig den kroppsliga könsdriften i regeln långt innan människan får sin stora erotiska upplefvelse. Därför gäller det att gifva den för sin kyskhet kämpande människan en moralisk kraft, som håller henne uppe under alla svårigheter. Det är hennes plikt att lefva kyskt. Men förnuftet fordrar bevis för att erkänna en viss fordran såsom sin plikt. Detta bevis hämtar Swedenborg ur en ge-
