nial ingifvelse, som säger honom, att om också ej hvarje man och kyinna på jorden mötas af kärleken från en annan, så finnes dock ett Du skapat åt hvarje Jag. Vår siare säger sig ha fått veta det af änglarna under sina besök i kyskhetens himmel, den enda där inga kläder behöfva bäras, emedan nakenheten är för ron för “dräkternas skökodok“, såsom Fröding anat i sin »morgondröm». Men om det för all evighet finnes en man skapad för hvarje kvinna och tvärtom, så kunna de, betonar Swedenborg, aldrig nå hvarandra på någon annan väg än trohetens. Därför är hvarje människa förpliktigad att lefva i celibat, tills hon möter, det må vara på jorden eller först i andevärlden, den enda, som är hennes evigt bestämda Du. En hvar sedligt viljande människa bär en idealbild inom sig af det motsatta könet, och om hon icke är trogen sitt ideal genom att hålla sina tankar rena, ur hvilka all gärning utgår, så får hon genomgå en hård lifvets skola genom att skörda de bittra frukterna af sin otrohet.
Den himmelshägring, som Swedenborgs erotik pekar på, är väl den underbaraste, som någon profetisk ingifvelse skapat i denna riktning. Dess skönhet ligger i dess daggfriska renhet, outsägliga lycka och stora sedliga fordran på mannen och kvinnan. Men de skola alltid finnas, som mena, att allt detta sväfvar i luften i stället för att stå fast på verklighetens jord. Sanningen är dock den, att ju verkligare könskänslan är, desto outrotligare är den och desto starkare fasthåller den vid trohetens idé, som måste vara det erotiska lifvets centrum. Och de som frukta, att Swe-
