vagn, i hvilken hon åkte och hvarvid hon i förtviflan ropat hans namn. Denna händelse, för hvars sanningsenlighet nerskrifvaren af dessa rader kan gå i borgen, är ett tydligt fall af omedelbar telepati. — En person drömmer, att han befinner sig — äfven för detta fall gå vi i borgen — i ett sällskap, där någon omtalar en viktig hemlighet, om hvilken den drömmande ej haft en aning. Då han vaknat och stigit upp, bringar honom dagens post ett bref från en person, hvilken icke förekom i drömmen, och brefvet innehåller ord för ord den hemlighet, som yttrades i drömmen. Hjärnan har således helt och hållet diktat ihop sällskapet och öfriga yttre scenerier, som förekommo i drömmen, men det meddelande, som gafs, var icke diktat utan en följd af omedveten tankeöfverföring från brefskrifvaren. Här ha vi således ett fall af medelbar telepati. Brefvets innehåll kommer på telepatisk väg, liknande telegrafering utan tråd, till den sofvande såsom ett själsintryck, och genast alstrar själens organ, hjärnan, ett sceneri, i hvilket saken meddelas i form af ett samtal.
På detta sätt torde Swedenborgs flesta syner kunna förklaras. Hans själ har varit utsatt för starka inflytelser från den andliga världen, och därvid har hans hjärna för honom diktat en mängd scener af symbolisk natur, hvarom han ju också själf är öfvertygad. Hur mycket sedan Swedenborg omedvetet lagt in af sina egna tankar är ej möjligt att säga. Han har ju alltid själf haft samma åsikter som de andar och änglar, hvilka vidgat, men ej förändrat hans vetande.
Tecken och under grundlägga ingen sedlig lifsåskådning, och Swedenborg bygger ej heller sin lära
