72
på några tomma syner. Det är deras inre halt, deras tankeinnehåll, som bestämmer värdet af hans förkunnelse. Han vill icke att odödlighetstron skall locka nyfikenheten och urarta till sådana sjukliga yttringar, som vissa spiritistiska fenomen ådagalägga. Hans odödlighetslära har sitt mål icke endast bortom detta lifvet utan framför allt midt i dess uppgifter och strider, i hvilka andevärlden osynligt deltager. Odödlighetstron skall höja det sociala ansvaret, emedan samhället är evigt, höja fosterlandskärleken, emedan fosterlandet är evigt. Människan skall lefva för sitt folk och genom det för Guds rike. “Att lefva“, säger Swedenborg, “är att vilja och göra.“
Den som tror, att historiens gång bär med sig något evigt, som genomlöper seklerna och årtusendena utan att förändra sin kärna, hur ofta än skalen bytas om, han inser, att något af detta oföränderligt sanna bryter fram hos Swedenborg med en alldeles särskild ingifvelsens kraft och en uppsåtets renhet kanske utan like i Sveriges historia.
