DE BÄGGE ÄKTENSKAPSDRAMERNA:
ETT DOCKHEM OCH GENGÅNGARE.
Aldrig hade striden hittills varit så allmän och
så hetsig om något stycke af Ibsen som när
Dockhemmet 1879 utkom, man delade sig i två motsatta
partier, och inom hela det bildade Europa blef
Dockhemstiteln ett slagord. I högtidliga ämbetsmannalika former hade Ibsen hittills låtit ondt samvete bakom
fracken med ordensstjärnan passera revy, men här var
det en kvinna, som är feg och småljuger snarare omedvetet
än medvetet: här var det äktenskapets lögn,
medan det förr var samhällets, som fick sitta emellan.
Den lära om alla människors lika berättigande i egen
sak, som i teorin var en gammal grundsats för alla,
som ville åtnjuta ringaste anseende som frisinnade,
och tämligen nyligen af mera avancerade andar hade
börjat predikas äfven angående kvinnorna genom t. ex.
Stuart Mills vältaliga stridskrift: Kvinnornas
underkufvande, blef nu allmänt samtalsämne genom Ibsens
själsskakande stycke. Jag har en gång i ett kåseri
