Den här sidan har korrekturlästs
24
Det är på sådana grunder som de ofvan anförda och på grunder, som sedermera komma att anföras, jag tror det är tillåtet att häfda, att Ibsen är något mera än det frågetecken, till hvilket många vilja göra honom. Han ej är nihilisten eller anarkisten, för hvilket han i stunder af missmod och trots möjligen kan antagas vara, om man ej ser hans produktion i stort sammanhang, och när han framställer personligheten, personlighetens kraft, som han så mycket beundrar, har han likväl alltid ögat öppet för, att personligheten utgör en fara, om den icke kan begränsa sig, om den blott pockar på själftagna rättigheter och skryt, om den med ett ord icke vill »vara sig själf» men »vara sig själf nog», en Per Gynt eller en Stensgård.
