Hoppa till innehållet

Sida:Lindgren Henrik Ibsen 1903.djvu/29

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

IBSENS UNDOMSDRAMER.
GILLET PÅ SOLHAUG.
FRU INGER TILL ÖSTRÅT.
HÄRMÄNNEN PA HELGELAND.


Ibsens ungdomsdramer näst efter »Catilina» blifva Gildet på Solhaug, som han skref i Bergen sommaren 1855 och Fru Inger till Østråt, som han hade skrifvit vintern 1854. »Gillet på Solhaug» inbragte honom en serenad från Bergensarne, och han skämtar i det företal till pjäsen, som han lämnat i sina samlade skrifter, att han tycker sig minnas, att han höll ett tal, när man gaf honom serenaden: »jeg ved i al fald, at jeg følte mig såre lykkelig!» Och i samma företal polemiserar han starkt mot den dåtida kritiken. »Så fort en börjande författare utgaf en bok eller fick ett litet teaterstycke uppfördt» ungefär så falla hans ord, »så råkade våra kritiker i oregerlig vrede, som om genom bokens utgifvande eller styckets uppförande man hade tillfogat dem eller deras tidningar en blodig oförrätt.» Efter mycket grubbel öfver detta besynnerliga förhållande upptäckte han ändtligen, att gamla statsråd Molbech i Köpenhamn hade gjort sammalunda. Nåja, då var saken klar, ty man blef kritiker på den tiden på det sättet, att man från Köpenhamn tog hem en laddning böcker, framför allt Heibergs prosaiska skrifter och fick här veta, hur man skulle ta ämnet, hvilka som voro