sådant på samma sätt som Walfisken tunnan, wilken man kastar för honom.
Fettet af unga diende Djur är med många wattenaktiga och födande delar försedt, och gifwer således icke allena mer näring, utan ock, är lättsmältare än fettet af gamla djur, som blifwer en riktig olja och bespottar all matsmältings-kraft. Äfwen detta gäller ock om de Castrerade Djuren, hwilkas fett är lösare, saftigare och lättsmåltare än de andras djurens. Derföre äter man Höns, Capuner, Foglar och fett Kalf- och Lamkött m. m. utan synnerlig beswärlighet. Bland de gamla djuren, är deras fett bättre som arbeta, än deras som ligga stilla och därtil gödas med ruten och förderfwad föda. Oxfett är intet så skadligt som fläsk af tama swin, hwilket nogsamt uppenbarar sin elaka art hos ömtåligt och klent folk. Det gör icke allenast i deras mage de elaka wärkningar som förut äro nämde, utan det förderfwar också de öfrige safterne i mennisko kroppen ganska hastigt. Detta wises bäst på dem, som hafwa skabb och utslag, ty, när desse om middagen ätit fett swinkött, kan sådant om aftonen ses på utslaget och blåsorne, emedan de blifwit mycket wärre, fulla af materia, hetare och kliande.
Följande införes på begäran.
- - - - Och straxt jag skulle dö förnöjd
Om man på Elesieske fälten finge
Det, som man här til mäst är böjd.
Nog wet jag hur’ med mig då ginge. —
En wacker Flicka, öm och kär.
Mit ljufwa sällskap där skull’ blifwa
Och i Dess sköt skull’ jag uplifwa
Den kärleksbrand, som mig nu tär - - -
Men — ack! nu kommer jag ihåg
Wirigilius! du blott beskrifwit
