Det är at bestorma magens krafter, at, efter njutningen af fet mat, äta bakelser och andra klibbiga mjölkrätter.
Något om Begrafningar i Kyrkor.
I fordna tider begrofwos de döda utom städerne på Landtbyggden eller i skogarne. Isidorus berättar wäl, at i början hos Romarne, blef hwar ock en begrafwen i sitt egit hus; Men ock at Lagarne sedermera förbudit sådant, af fruktan, at de döda besmitta de lefwande. Den Lagen, som war skrifwen på tolf Taflor, den Pomerske Republiquens äldsta Lag, förbjuder både at begrafwa en död kropp i staden Rom, som ock, at förbränna den; dock tilstadde man ofta at i staden få lägga deras aska, hwilka erhållit någon stor seger, eller hwilka gjordt Republiquen de aldrastörsta tjenster, eller deras Heligas aska, såsom de Westphaliske Jungfruenes. Kejsar Trajanus har warit den första, som förtjente at få hafwa sin graf i Rom; och dock hindrade intet sådant Adrianas och den fromma Antonius, at åter förnya de gamla förbuden; och den första utsatte på hwarje graf i staden 40 penningars Böter.
I Christenheten har man snart tolfhundrade år förskonadt Kyrkorne från lik; och sjelfwe Martyrernes öfwerlefwor måtte hålla til godo midt på Kyrkogårdarne i de så kallade Martyrus, et slags Capell, eller i grafwar. Kejsar Constantinus har trott sig göra sin Fader Constantinus Magnus, hwilken upbyggt den
