Sida:Linköping Weckotidning 1793.djvu/123

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

utur Esaias Historiques af Herr von Saintfoix Den Första angår Klädmoderne och smink; Den Andra begrafningar, Den Tredje skägg och den fjerde Dueller och Giftermål.

* * *

Då under Francisci den 2:dras Regering i Frankrike, manfolken funno et Majestätiskt anseende bestå deruti, at gå med tjocka magar; så inbillade sig Damerne i Frankrike straxt, at de äfwen skulle se Majestäteliga ut, om de bakifrån blefwo tjocke. Man brukte altså på den tiden, endast för stats skull, stora bukar och tjocka ändar; och detta löjliga mode räkte 3 til 4 år. Det besynnerligaste härwid war, at Damererne, sedan de begynte detta modet, intet mera brydde sig om sina ansikten, utan betäkte dem med masquer. På gatorne, spatsergångarne, i sällskaper och i Kyrkorne, såg man städse Masquerade ansikten.

Efter dessa larfwerne fölgde Mouscherne, hwarmed de til myckenhet fullklistrade ansiktet. Hwad den röda sminken beträffar, så är det intet underligt, at Damerne betjäna sig deraf. De Romerske Fält-Herrarne plägade bruka den, då de fordom i Rom höllo sine Triumpherande intog; och et artigt Fruntimer kan tro, at hwarje dag af hännes lefnad, är en triumph för hänne.

* * *

Wid Carl den 6:tes begrafning i Frankrike, blef den uppfinning gjord, at man inneslöt den döda kroppen i en kista, och deremot pousserade den dödas bild i wax som blef utsmyckad med Kongl. kläder och sirater. Detta bruket har räckt til icke längesedan. Konungarnes begrafning i Frankrike skedde gemenligen först 40