dagar efter deras död. Alla desse 40 dagar blef deras, i wax pousserade bild stäld til Folkets åskådan på en parade sång med all Majestätisk pompe; och härunder fortfors at, på wanliga stunderne, tilreda tafflen och upwakta liket, liksom det woro wid Lif. Wid denne dödstaffel underläts icke at läsa til- och ifrån bords, och denne Bönen måtte en Cardinal eller annan Prelat förrätta.
Infall.
En truckand’ tid sägs wara nu
För Bonde, Herre och för Fru:
Dock yppighet ej brister alt wäl,
Ej heller konst och lister, Ni förstån mig wäl.
Förslag.
En ny Moralist, har uti extra Posten nyligen uplyst Allmänheten, at en Tobaksrökare syndar emot Gud, nästan och sig sjelf. Sanning är, at otroliga Summor årligen gå ur Riket för denna syndiga gjernings bedrifwande.
Önskeligt wore, at all utländskt Tobak af af all slags namn blefwe strängeligen förbuden, och hwar och en Liebhaber förbunden, at röka och snusa af inhemsk tilwärkning.
Äfwen tyckes werka mycken besparing, at ingen hädanefter får hålla pipa och tobak åt sina Gäster, utan skulle någon Tobaksrökare infinna sig uti sällskap och icke kunna styra sin syndiga smak, bör han söka enrum, at sin synd bedrifwa.
