icke, det en hwar ärlig Swensk, som äger råd och förmögenhet efterföljer så wackert exempel.
Om med denne uptäckt, alle för människoslägtet, ryslige och härjande eldswådor, hwilka uti Swerige detta tidehwarf ödelagt många Städer och byar, uphörde, skulle wäl ingen utan såsom en stor Guds nåd anse denna lyckliga upfinning, och sednaste Efterwerlden wälsigna Uphofsmannen.
Hwad Herr Assessor von Aken beträffar, har wäl ingen förnuftig sökt bestrida, at han bör blifwa obelönt; dock tycktes billigheten fordra, at han borde wara nöjd med det sammanskott, som han kan hafwa at wänta af en hedrande Allmänhet, utan at föreskrifwa någon wiss taxa. Det skulle altid blifwa en lättnad för honom, at äga den lifliga glädjen innom sig, at utan egen afsigt hafwa tjänt Fäderneslandet, och på detta sätt göra sig lika älskad som Herr Nyström.
För öfrigt önskar jag, at en hwar som kan hafwa tilfälle at tjäna sine Landsmän med nyttige uptäckte, må fortfara, ehuruwäl den afundsfulla söker swärta deras heder. Det för dock intet til saken. Efterwerlden dömer owäldugt och rättwist. Det är denna Domstol man sig underkastar, hwilken förmodeligen blifwer den pålitligaste. Dock är emedlertid skade, at ingen ting oklandrat får komma i dagsljuset. Huru mången skulle icke annars söka gagna? men de weta förut at alt skal häcklas, hwarföre ofta händer at små gnistor, som kunnat blifwa lysande och store, uti förtid qwäfwas och undergömmas i askan.
