skola wi lysa såsom stjärnor i ewighet, som Propheten oss därom försäkrar. Farer man fort Herr Inspector (sade han) och görer Eder intet samwete deröfwer, Jag wil wara man före, at Edert dessein är god, och skal winna god sucsess; Jag wardt hjertlig glad, och fick likasom nytt lif af det talet, Wi drucko lustigt in på qwällen om in floribus, alt twå och tre glas på rad många skålar, enkannerliga mitt nådiga höga Herrskaps skål, och Herr Magisterns skål med mycken lyckönskning til Promotion, Felicem Conjugium och til Praepositurn, och Herr Biskopens skål, at Gud wille honom omvända; Och styrkte han til, Herr Magistern måtte wid nu instundande Promotion blifwa Magister; och gaf jag honom strax min Revers och starka Obligation på twå hundrade daler S:mt, dem han infallibiliter in puncto bekomma skulle, när wärket blefwe feliciter, Han tog Obligationen gunstigt och glader emot, gjorde stora Promefler och starka försäkringar, dem jag förlitar mig aldeles uppå; Så mycket är wid Consistorio tilgjordt. (Forts. e. a. g.)
Inpromtu.
Bör jag Din förlust begråta?
Nej! — Du är det icke wärd.
Böra kindren blifwa wåta
Och af sorg jag bli förtärd?
Nej! — Min eftertanka wakna! –
Du ej hyste Redlighet.
Såled’s kan jag intet sakna
Mer, än Din behaglighet.
Swar på Fabeln i Linköp. Weckoblad N:o 12.
Hwad förtret at Ert Företal till Swanen och Räfwen war så uselt författadt, at det ej kunde införas. Ehuru liten attention jag hyser för Er, upwäcker likwäl Edra uptäckte Åsneöron någon medömkan.
