Sida:Linköping Weckotidning 1793.djvu/58

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
N:o 14.

Linköpings
Wecko-Tidningar.

Lördagen d. 6 April 1793.

I Morgon 1 Sönd. efter Påsk, Predika

I Domkyrkan: Adjuncten Schelin Ottesången, Magister Wimermark Högmässan och Comminister Nordwall Aftonsången.

I St. Lars: Comminister Lindhagen.

I Hospitals-Kyrkan: Hosp. Predik. Apelberger.



Afundsjuka.

De werldsliga Lagarne bestraffa alla andra Laster, men icke afunden, ehuru den är den största af alla. Ty den afundsfulle älskar icke nästan, följakteligen icke heller Gud. Straffet tyckes altså wara ewighetens längd förbehållen.

Afunden har den osaligaste uprinnelse. Mörksens Furste afundsfull öfwer de första menniskornas Lycksalighet och förening med det högsta Wäsendet, förförde dem till olydnad emot en nådig och wälgörande Skapare; Är således en frucktsam moder till menniskosläcktets iråkade olyckor.

Afunden är en hemlig dolk: Börjar med anfallet på nästans heder och ära — hälst genom baktalande. Slutar ej förr än med den hatades död, om hon kan.

Afundsjukan är obotelig, om den icke igenom en god upfostran i späda barndommen, förekommes.