såsom Fäderneslandets förlust – icke onödigt wis upoffras? Hwilka fördelar, eröfringar, kunna wäl jämföras emot hundrade människors lif – ännu mindre emot tusende? En missräkning på utgången kan förlåtas – men likanöjdheten aldrig.
Inga dygder förtjäna mer högaktning än behjertenhet och frikostighet. Dessa dygdiga förackta både döden och ägodelar, utan at skryta derutaf — blifwa derföre allmänt älskade och wärderade.
Fruntimren tillägges at gifwa företrädet åt hurtiga, käcka karlar, antingen utaf de känslor den sjelfwa hafwa i allmänhet för äran, eller för det de wilja gifwa sig at herrska öfwer dem som hafwa wälde öfwer andra — men nästan altid under erkänslan af deras egna swagheter.
Såsom nästan alla inkräcktare kommit ifrån Norden, har man trodt at de Nordiska Folkslagen äro modigare och wildare än de öfrige. Men det är rättare at tro det torftighet och måttelighet nästan altid segrar på öfwerflöd och rikedommar. När Sarassenerna lemnade Arabiska ödemarkerne, intog de, de Norr ut belägne frucktbaraste Rommerska provincier. På halfwa wägen mötte de Turkarne, hwilka, ankommande ifrån Tartariska ödemarkerne, och gjorde de stora inkräcktningar som de ännu innehafwa.
Til Utgifwaren af Linköpings Wecko-Tidningar.
Nå min sann hwad Linköping nu börjar at brillera i Litteraturen. Linköping har fått en Utgifware – denne trycker en Wecko-Tidning – denne har fått sin Criticus – denne sin lexa. Lycka til, min Herre, Er Tidning börjar blifwa rolig nog och lofwar Er god afsättning.
För min del tycker jag dock, det de införde beskrifningar på Atheisme, Människjors passioner, såsom Gifmildhet, Godhet, Äregirighet, Afundsjuka, Mång-
