när de sett huru sjelfwa Oskulden, fast genom tusende lidelser segrat. De hafwa undrat — ja, de kunna knapt begripa huru de kunnat uthärda den ena stormen efter den andra.
At Lagarne äro mildare nu än förr, det nekas icke. Icke eller twiflas på Könets kyskhet. — Skulle man wara så hård at tro, det de här granna, nätta och snygga sötungarne, som bara i sin oskuld och menlöshet trippa gata up och ner, med en Cavailler under armen, eller allena, skulle man hysa någon misstanka för dem? — å bewars, det wore synd at så såra — man kan nog ändå af det här dumma folket, som icke förstår sig på någon ting, så höra båda et och annat. — Om en flicka af wärde, för en resa åt Stockholm eller annorstädes; strax inbilla de sig en hel hoper lappri osanningar. Det är sant, de kunna wäl icke aldeles wara utan hjertan, när en karl eller flere betyga deras wördnad och högaktning; upoffra flere böner; wist röras de til midlidande. Men härigenom lider icke deras Oskuld, ehuru de försmädas och tadlas af illasinnade människor.
Det är et wedertagligt bruk at kyssa på handen, men det kan ju icke göra något intryck — Skulle det ock wid något tilfälle hända at man går längre — hwad gör det til saken, när ingen ser det — kan hon icke ändå wara Oskyldig? — å Gud bewars at tänka annat — Man kan wäl i enrum tala wid en kysk Joseph och likafullt wara en Oskyldig Susanna.
Huru lycklig den karl som winner deras aktning, deras gunst! Huru mången har icke lyckan gynnat i den wägen? Huru många Embeten så i det andeliga som werldsliga ståndet, har icke deras Oskuld lagt i wårt sköte? Skulle det då icke wara både synd och skam at sätta något widare i fråga om deras Oskuld?
Och, när en sådan Dame blir min Egendom, min hälft, mitt allt! huru nöjd kan jag icke då frambringa mine öfrige dagar! Lyckan har gynnat mig; jag har sökt Dygden och funnit Oskulden. Jag och någre wänner töma wåre glas — Min Fru och någre Cavaillerer roga sig wid Spelbordet och dricka Theewatten, och alt detta sker så Oskyldigt, at ingen icke ens wår Pastor skall hafwa et ord at påminna. Hon emottager honom lika wänligt som någon annan, fast hans swarta råck synes något förfärlig — men hon är människo-wän, och kläderna kunna endast skrämma barn. — Ack lycklig den, som redan fått deltaga i så förkjusande tidsfördrif! Lefwa med Oskulden och dela så sälla, så muntre och nöjde Dagar!!
Kungörelser:
Jag får härmed äran gifwa det resp. Publicum tilkänna: at den Historia öfwer Sjö- och Stapelstaden Norrköping, som af mig kommer at utgifwas, redan är under arbete. Hon skall, will Gud, inom detta årets slut lemna prässen härstädes. — Denna Boken kommer at bestå af omkring 30 ark i stor Holländsk eller Fransk Octavo, försedd med Stadens utseende i Kopparstick, för och efter sista Branden, dess grundritning samt gamla Mynt, Wapen och Sigiller — Dess öfriga innehåll blifwer följande. Förra Delen: Cap. 1 om Stadens ålder och namn; 2) Belägenhet; 3) Utwärtes anseende; 4) Privilegier; 5) Wapen,, Sigiller och gamla Mynt; 6) Handel och öfrige Näringsfång; 7) In- och utägor, samt fiskwatten; 8) Årliga
